Vi åkte på tältsemester varje sommar när jag var liten. Vi kuskade runt på vägarna i Sverige och Norge och upplevde naturen i alla dess former. Den är både kuperad och vidsträckt, och det var säkrast att pappa hade pluggat geografi innan vi åkte. Jag var nämligen ett frågvist barn, och ett av de ord jag använde oftast var ”hur”. Hur långt är det dit? Hur många bor det i den staden? Hur högt är det berget? Hur djup är den sjön? Och jag nöjde mig inte med svaret: ”Jag vet inte”.

När jag blev äldre tog en annan fråga över: ”Varför?”. Varför är det så? Varför händer det här? Ibland blir jag irriterad på mig själv över att jag inte bara kan låta saker vara som de är utan förklaringar, och jag jobbar aktivt med att hitta stunder av närvaro; tillfällen när jag är här och nu. Men, samtidigt tror jag att det finns ett stort underskott av frågor. Jag tror att både världen och vi skulle må bättre om vi var mer nyfikna och ifrågasättande. För det är bara när vi börjar undra varför som vi kan hitta svaret därför. Och därför är ett starkt ord. Det motverkar rädsla och hjälper oss att ta makten över våra egna liv. Om det används på ett konstruktivt sätt kan det bli en stadig grund att stå på i en osäker framtid.

I Ordliv har frågor en framträdande plats. Jag kommer ofta att använda något som kallas för skrivprompter. Det är korta frågor, eller övningar, som väcker tankar och som hjälper dig att bli medveten om dig själv och ditt förhållande till omgivningen. Det heter skrivprompter därför att fokus ligger på skrivandet. Det är nämligen viktigt att tankarna skrivs ner. Det spelar ingen roll om det är på dator, i ett tjusigt anteckningsblock eller på baksidan av ett kvitto; det viktiga är att svaren sätts på pränt, för det är då de ”landar” och du kan ta till dig dem på riktigt.